10 sydamerikanska abstrakta konstnärer att hålla ögonen på 2025

Sydamerikansk abstrakt konst upplever en anmärkningsvärd renässans, drivs av enastående marknadsvalidering och global institutionell erkännande.

Denna återuppståndelse är inte bara en kuratorisk trendspaning; den kvantifieras av de stigande auktionspriserna för mästare från mitten av århundradet som Lygia Pape och Hélio Oiticica och befästs av representationen av historiska samlingar och samtida utövare av elitgallerier globalt såsom Hauser & Wirth, Pace och David Zwirner.

Samtidigt har museer från Getty till Museum of Modern Art genomfört seriösa vetenskapliga omvärderingar av rörelser som Neo-koncretism och kinetisk konst, och flyttat dem från periferin till centrum av den globala konsthistorien.

De tio konstnärer som lyfts fram här är arvtagare och innovatörer av denna vitaliserade tradition, som utnyttjar dess kraftfulla visuella språk för att utforska samtida frågor om identitet, materialitet och plats.

Ad Minoliti (Argentina)

Ad Minoliti (f. 1980) har framträtt som en av de mest innovativa rösterna inom samtida sydamerikansk abstraktion och skapar det de kallar "post-geometriska" verk som använder "geometri och färg för att bygga icke-binära spekulativa fiktioner." Deras stora utställning "Manifestación pluriversal" på Contemporary Art Museum St. Louis (september 2024-februari 2025) har introducerat amerikanska publik till deras distinkta syn på abstraktion som social praktik.

Minolitis verk hämtar inspiration från Argentinas rika tradition av geometrisk abstraktion samtidigt som de helt omtolkar dess möjligheter. Deras "candy palettes" och lekfulla formella undersökningar skapar det The Guardian beskrev som "icke-binär geometri": abstrakta verk som utmanar traditionellt binärt tänkande genom rent visuella medel. Nyliga projekt har utforskat teman som queerness, feminism och spekulativa framtider, vilket visar hur abstrakt konst kan engagera sig i samtida sociala frågor.

Deras utställning "Nature is Queer" (2024) och deltagande i "The Feminist School of Painting" på Galerie Crèvecoeur visar deras växande internationella erkännande. Minolitis verk representerar en ny generation sydamerikanska konstnärer som använder abstraktion för att föreställa sig alternativa framtider och utmana etablerade sociala strukturer.

Bruno Dunley (Brasilien)

Bruno Dunley (f. 1984, Petrópolis) har etablerat sig som vad kritiker kallar en "målares målare": en konstnär vars verk visar djup förståelse för måleriets grundläggande egenskaper samtidigt som han förmedlar mediet in i nya territorier. Hans senaste separatutställning "Pequenas Alegrias" (Små glädjeämnen) på Nara Roesler Rio de Janeiro (april-juni 2024) visade hans mogna syn på abstraktion som en process av ständig revision och förfining.

Dunleys målningar avslöjas långsamt, uppbyggda genom lager av applicering, redigering och utplåning. Hans återhållsamma gester skapar verk som tycks sväva mellan representation och ren abstraktion, med former som antyder landskap, arkitektur eller ren känsla beroende på betraktarens perspektiv. Kritiker har noterat hans verks relation till både Alfredo Volpis geometriska undersökningar och de mer måleriska tillvägagångssätten hos samtida europeiska konstnärer som Luc Tuymans.

Hans utställning 2023 "Clouds" på Nara Roesler New York utforskade abstraktion som "en abstrakt företeelse," och undersökte hur naturfenomen kan översättas till rent formella undersökningar.

För närvarande representerad av Nara Roesler fortsätter Dunley att utveckla en unikt brasiliansk ansats till samtida måleri som hedrar landets modernistiska arv samtidigt som den förblir helt samtida.

Cristina Ghetti (Argentina/Spain)

Den argentinskfödda Cristina Ghetti (f. 1969) arbetar från Valencia, Spanien, där hon har utvecklat en distinkt metod för geometrisk abstraktion som förenar Op Art, Geometrisk Abstraktion och Kinetisk Konst. Med en Master i Visuell Konst och Multimedia och en doktorsavhandling med titeln "Post Medial Geometry" från Polytechnic University of Valencia, för med sig Ghetti både konstnärlig intuition och akademisk stringens till sin praktik.

Hennes målningar använder rigorösa geometriska system som skapar subtila perceptuella skiftningar, vilket får statiska kompositioner att verka pulsera och andas. Inom traditionen av Op Art skapar Ghettis serier av färgstrukturer det hon beskriver som "visuell musik": mönster som verkar generera sina egna akustiska egenskaper genom rent visuella medel. Hennes teknik innebär att skapa digitala kompositioner som lurar sinnet att uppfatta rörelse och djup, vilket hon sedan översätter till akrylmålningar på duk.

Ghettis verk har ställts ut omfattande, bland annat på MACBA Buenos Aires, Argentinas ambassad i Washington DC och Frost Art Museum i Miami. Hennes verk finns i permanenta samlingar, inklusive National Museum of Contemporary Art and Design i San José, Costa Rica, och Municipal Museum of Plastic Arts Eduardo Sívori i Buenos Aires, vilket visar hennes fortsatta koppling till den sydamerikanska konstscenen trots hennes bas i Spanien.

Daniela Marin (Venezuela/Peru)

Den venezuelanskfödda Daniela Marin (f. 1977) har etablerat sig som en av de mest fängslande rösterna inom samtida sydamerikansk abstraktion från sin bas i Lima, Peru. Marin, som är utexaminerad från den prestigefyllda Altos de Chavón School of Design, skapar verk som pulserar med arkitektonisk precision samtidigt som de behåller en nästan musikalisk rytm i sina färgförhållanden.

Hennes målningar visar vad som kan kallas "konstruktiv lyrik": varje duk byggd genom metodisk lagerläggning av geometriska former som på något sätt överskrider sina matematiska ursprung för att uppnå något djupt emotionellt. Den ljusstyrka hon uppnår genom sin noggranna färgorkestrering har jämförts med de stora venezuelanska kinetiska konstnärerna, men hennes verk förblir tydligt samtida i sin konceptuella stringens.

För närvarande representerad av IdeelArt speglar Marins verk den tvärkulturella dialogen mellan hennes venezuelanska arv och hennes adopterade peruanska hem, och skapar abstraktioner som talar till den bredare latinamerikanska erfarenheten av migration och kulturell syntes.

Francisca Aninat (Chile)

Den chilenska konstnären Francisca Aninat har utvecklat en av de mest distinkta metoderna för abstrakt måleri i samtida sydamerikansk konst. Hennes process, som bokstavligen river målade dukar i bitar och sammanfogar dem igen genom sömnad, skapar verk som fungerar både som målningar och textila objekt, och utmanar traditionella gränser mellan medier.

Hennes senaste separatutställning "Hills in the Distance" på Bendana-Pinel i Paris (till juli 2024) visade hur hennes trasiga och sydda dukar skapar det hon kallar "taktil abstraktion." Varje verk blir en meditation över minne, trauma och läkning, där den fysiska reparationsakten blir central för verkets mening.

Aninats process uppmärksammar måleriets grundläggande materialitet samtidigt som den skapar verk som talar till bredare teman om fragmentering och rekonstruktion—teman som resonerar starkt i kontexten av Chiles komplexa politiska historia. Hennes verk finns i samlingar som Cambridge Universitys Women's Art Collection, och hon fortsätter att utveckla sin unika metod för abstraktion som både visuell och fysisk upplevelse.

Jaime Gili (Venezuela/UK)

Den London-baserade venezuelanska konstnären Jaime Gili har under årtionden utvecklat en distinkt metod för geometrisk abstraktion som hyllar "kinetismen och optimismen i mitten av århundradets modernistiska konst, arkitektur och design" samtidigt som den förblir helt samtida i sina frågor. Hans högkroma hard-edge-målningar skapar det en kritiker beskrev som "elektrisk geometri i rörelse."

Gilis verk hämtar uttryckligen inspiration från Venezuelas rika tradition av kinetisk och geometrisk konst, men laddar om dessa historiska referenser för samtida publik. Hans målningar, tryck och offentliga konstverk visar hur latinamerikanska modernistiska traditioner kan vitaliseras utan att bli enbart nostalgiska. Nyligen har hans arbete i allt högre grad engagerat sig i den politiska situationen i hans hemland, med abstrakta medel för att ta itu med konkreta sociala realiteter.

Efter att ha bott och arbetat i Storbritannien sedan 1996 representerar Gili den globala räckvidden för sydamerikansk abstrakt konst. Hans verk finns i stora samlingar och fortsätter att påverka yngre konstnärer som utforskar skärningspunkten mellan geometrisk abstraktion och politiskt engagemang.

Johanna Unzueta (Chile)

Johanna Unzueta (f. 1974, Santiago) skapar det som kan kallas "varm minimalism"—geometriska abstraktioner som använder naturliga material och handgjorda processer för att skapa verk som känns både systematiska och djupt mänskliga. Verksam mellan New York och Berlin har Unzueta utvecklat en distinkt praktik som kombinerar filt, trä och teckning till enhetliga system.

Hennes senaste utställning "Naturalist" på Casey Kaplan (2024) visade hennes mogna syn på abstraktion som ett sätt att utforska relationer mellan naturliga och konstruerade miljöer. Hennes filtarbeten, särskilt, visar hur traditionella hantverkstekniker kan användas för att skapa sofistikerade abstrakta kompositioner som talar till både ursprungliga textiltraditioner och samtida minimal konst.

Unzuetas verk behandlar "begrepp som arbete, produktivitet och framsteg" genom handgjorda processer som medvetet bromsar den konstnärliga produktionen. Hennes geometriska kompositioner, skapade genom intuitivt uttryck snarare än matematiska system, resulterar i verk som känns både samtida och tidlösa. Hon är också aktiv inom redaktionell design och konstnärspublikationer, vilket speglar hennes breda engagemang i visuell kultur.

Marina Perez Simão (Brazil)

Marina Perez Simão (f. 1980, Vitória) är en av Brasiliens mest hyllade samtida abstrakta målare, och 2025 markerar ett avgörande år för hennes internationella erkännande. Hennes stora institutionella utställning "Tuning Fork" på Instituto Tomie Ohtake (augusti-oktober 2025) är hennes första stora museiutställning i Brasilien, medan hennes deltagande i "Horizontes - Peintures brésiliennes" på Fondation Cartier i Paris (april-oktober 2023), har introducerat hennes verk för europeiska publik.

Representerad av både Pace Gallery och Mendes Wood DM skapar Simão målningar som svävar vid landskapets gräns utan att någonsin bli helt representativa. Hennes mättade färgzoner tycks upplösas i ren atmosfär och skapar verk som fungerar lika mycket som emotionella upplevelser som visuella. Hennes process, baserad på ackumulering och sammanställning av minnen och bilder, resulterar i målningar som känns både djupt personliga och universellt resonanta.

Nyliga utställningar inkluderar "Diffusion" på Mendes Wood DM Paris (2024) och "ZWIELICHT" på G2 Kunsthalle i Leipzig, vilket visar hennes växande internationella närvaro. Hennes verk representerar en tydligt brasiliansk syn på abstraktion, en som omfamnar både landets rika modernistiska arv och dess samtida globala position.

Marina Weffort (Brazil)

Marina Weffort (f. 1980, São Paulo) representerar den främsta kanten av brasiliansk textilabstraktion och skapar verk som existerar i skärningspunkten mellan måleri, skulptur och hantverk. Representerad av Galeria Luisa Strina, ett av Brasiliens mest prestigefyllda samtida konstgallerier, arbetar Weffort med måleri, teckning, objekt och installationer för att undersöka relationer mellan material, process och mening.

Hennes minimalistiska textila abstraktioner använder klippt och vävt tyg för att skapa gallerliknande strukturer som tycks andas med ljus. Dessa verk utmanar traditionella hierarkier mellan bildkonst och hantverk, och visar hur textiltekniker kan användas för att skapa sofistikerade abstrakta kompositioner som talar till både brasilianska kulturtraditioner och samtida internationell konstdebatt.

Wefforts praktik speglar en bredare trend inom samtida brasiliansk konst mot materialexperiment och processbaserat arbete. Hennes undersökningar av relationerna mellan olika medier resulterar i verk som känns både konceptuellt rigorösa och sensuellt tilltalande, och representerar en ny generation brasilianska konstnärer som utvidgar möjligheterna för abstrakt konst.

Martin Reyna (Argentina)

Martin Reyna har framträtt som en mästare av det som kan kallas "flytande geometri." Han arbetar främst i akvarell, ett medium som ofta avfärdas i seriös abstrakt diskurs, och skapar storskaliga verk där gravitation blir hans primära kompositionsverktyg. Hans vertikala tvättar forsar ner över pappret med kontrollerad spontanitet och skapar atmosfäriska effekter som antyder både naturliga fenomen och ren kromatisk upplevelse.

Basera mellan Buenos Aires och Paris, bygger Reynas verk en bro mellan den gestiska friheten i abstrakt expressionism och färgfältsundersökningar av konstnärer som Helen Frankenthaler, men med en tydligt sydamerikansk känsla. Hans målningar åkallar ofta de vidsträckta landskapen i de argentinska pampas, men förblir resolut icke-representativa.

Konstnärens senaste verk har fått uppmärksamhet för sin sofistikerade förståelse av hur akvarellens inneboende oförutsägbarhet kan utnyttjas för att skapa verk med överraskande strukturell integritet. Varje stycke läses som en visuell partitur, med färgförhållanden som verkar generera sin egen interna musik.

Hans verk var nyligen föremål för en museiutställning, "The Sound of Color," på Venezuelas MACA-Zulia, vilket bekräftar hans plats inom den bredare kontexten av latinamerikansk abstraktion.

För närvarande representerad av IdeelArt, fortsätter Reyna att utveckla sin unika syn på abstraktion genom flytande medier. 

+   +   +

Dessa tio konstnärer representerar mångfalden och vitaliteten i samtida sydamerikansk abstrakt konst, där var och en bidrar med ett unikt perspektiv till den pågående dialogen mellan abstraktion och identitet, tradition och innovation.

Det som förenar dem är inte en gemensam stil eller metod, utan snarare ett engagemang för att driva abstrakt konst in i nya territorier samtidigt som de förblir kopplade till regionens rika kulturella traditioner. När sydamerikansk konst fortsätter att få internationellt erkännande, är dessa konstnärer positionerade att spela avgörande roller i att definiera vad abstraktion betyder under 2000-talet.

Deras verk visar att sydamerikansk abstrakt konst inte bara följer internationella trender, utan aktivt formar dem, och skapar nya möjligheter för hur abstrakt konst kan engagera sig i samtida sociala, politiska och kulturella realiteter samtidigt som den behåller sitt grundläggande engagemang för formell innovation och estetisk upplevelse.

Francis Berthomier

Utvald bild: Double Wave  av Cristina Ghetti (2017, detalj). Alla bilder med tillstånd från konstnärerna.

Köp konstverk från sydamerikanska konstnärer på IdeelArt