Christine Macel vald att leda 57:e Venedigbiennalen

Redan den 9 april 1893 röstade Venedigs stadsfullmäktige för en resolution om att hålla en konstutställning. Till en början skulle den bara omfatta italienska konstnärer, men efter en del debatt beslutade fullmäktige att även bjuda in en utvald grupp konstnärer från andra länder. När utställningen öppnade två år senare, den 30 april 1895, fick den namnet ”I Esposizione Internazionale d'Arte della Città di Venezia,” eller den första internationella konstutställningen i Venedigs stad. Utställningen lockade 224 000 besökare. Därefter beslutade stadsfullmäktige att hålla en liknande utställning vartannat år, alltså biennalt. Förutom fem gånger då utställningen ställdes in på grund av krig eller inre oroligheter, har de hållit fast vid detta. Från dessa blygsamma början har Venedigs biennala konstutställning blivit den mest framstående och inflytelserika internationella konstutställningen i världen och har gett upphov till biennaler över hela världen. År 2015 lockade den 56:e Venedigs biennal mer än en halv miljon besökare.

De tidiga åren

Venedigs stadsfullmäktige behöll kontrollen över biennalen fram till 1930, då de överlämnade kontrollen till regeringen, som då leddes av Benito Mussolinis fascistregim. Från och med 1962 började utställningen utse en konstnärlig ledare som ansvarade för att kurera de visuella inslagen i utställningen. Sedan dess har flera ledare valts flera gånger. Av Venedigs biennals 24 konstnärliga ledare har endast fyra varit kvinnor. Första gången en kvinna valdes att leda Venedigs biennal var 2005. Faktum är att det året valdes två kvinnor att samleda utställningen. Maria de Corral och Rosa Martínez, båda från Spanien, tog på sig uppdraget och kuraterade dubbla utställningar. Maria de Corrals utställning kallades ”The Experience of Art.” Rosa Martínez utställning hette ”Always a Little Further” och hölls på Arsenale-arenan.

Venedigs biennal 2015

Fem frågor

År 2011 valdes Beatrice ”Bice” Curiger, en schweizisk kurator och konsthistoriker, till ledare för den 54:e Venedigs biennal och blev därmed den tredje kvinnan att få denna position. Curiger kallade sin utställning ”ILLUMInations.” Curiger förklarade sin process som ett försök att ”belysa institutionen själv, rikta uppmärksamhet mot vilande och oerkända möjligheter, liksom mot konventioner som behöver utmanas.”

Genom att kurera 84 bildkonstnärer i sin utställning ställde Curiger följande fem frågor till var och en av dem: 1) Var känner du dig som hemma? 2) Talar framtiden engelska eller något annat språk? 3) Är konstnärssamhället en nation? 4) Hur många nationer känner du inom dig? 5) Om konsten var en nation, vad skulle stå i dess grundlag?

Venedigs biennal 2015

Förberedelser för 2017

Den 22 januari i år valde styrelsen ledaren för den 57:e La Biennale di Venezia, som pågår från 13 maj till 26 november 2017. Styrelsen valde Christine Macel, som för närvarande arbetar vid Centre Pompidou i Paris som chefsintendent vid Musée National d’Art Moderne. Innan hon började på Pompidou arbetade Macel för Frankrikes kulturministerium som kurator för ”Délégation aux Arts Plastiques.”

Med sitt val blir Macel den fjärde kvinnan som valts till ledare för Venedigs biennal. Under de senaste sju biennalerna har det funnits åtta konstnärliga ledare. Hälften har varit kvinnor. När de angav sina skäl för att välja Macel som ledare för 2017 hänvisade de till den allmänt uttryckta uppfattningen att biennalen 2015 kretsade kring splittring och oro. Enligt ett uttalande från Paolo Baratta, ordförande för Venedigs biennal, fokuserar Macel mer på ”den viktiga roll konstnärer spelar i att uppfinna sina egna världar och injicera generös livskraft i den värld vi lever i.”

Christine Macel

5 fakta om Venedigs biennal

*Utställningen har ställts in fem gånger i sin historia: 1916 och 1918 på grund av första världskriget; 1944 och 1946 på grund av andra världskriget; 1974 på grund av inre oroligheter kring valet av president Carlo Ripa di Meana.

*Venedigs biennal 1964 anses ha varit ansvarig för att legitimera popkonsten i konsthistorien genom att tilldela Robert Rauschenberg dess högsta pris det året.

*Studentprotester 1968 ledde så småningom till (tillfällig) avskaffning av försäljningskontoret, som de avskydde för dess ”kommersialisering av konsten.”

*Det togs en paus på tre år före biennalen 1993 för att biennalen 1995 skulle sammanfalla med evenemangets 100-årsjubileum.

*Hela biennalen 1974 ägnades åt utställningar kring protesterna mot general Pinochet, Chiles diktatoriska härskare.

Framhävd bild: Christine Macel