Kärlek i mediespecifikitetens tidsålder

Som konstälskare söker vi sätt att öka vår njutning av konst. Ett pålitligt sätt vi har funnit för att göra detta är att samtala med varandra om den konst vi älskar, att prata om vad vi gillar, vad vi inte gillar och anledningarna till att vi känner som vi gör. Vi vänder oss till konstkritiker, historiker och teoretiker för att hjälpa oss att dela våra tankar och känslor genom att ge oss språk och begrepp att använda i våra samtal, för att ge struktur åt vår replik. Få har gjort mer för att informera hur samtida konstälskare pratar om konst än konstkritikern och essäisten Clement Greenberg, som är mest känd för sitt tidiga stöd för de abstrakta expressionisterna. Bland andra begrepp populariserade Greenberg idén om Medium Specificity. Tyvärr var hans definition av begreppet något otydlig; något i stil med: "Det unika och rätta kompetensområdet för varje konst sammanfaller med allt som är unikt för naturen av dess medium."

Mediumspecifik - Vad betyder det?

Det betyder att ett konstverk kan bedömas utifrån hur väl det använder de unika egenskaperna hos sitt medium. Vad är ett medium? Det är det fysiska materialet i konsten. Om en krukmakare gör en leraskål, är lera mediet. Mediumspecifikitet är idén att skålens framgång som ett konstverk beror på hur väl den utnyttjar lerans unika egenskaper, såsom förmågan att lätt formas; tendensen att krympa när den värms; förmågan att färgas före eller efter upphettning; tendensen att vara mjuk före bränning och hård efter bränning; kornighet; sammanhållning; etc.

Clement Greenberg trodde att genom att ha en förståelse för lera unika egenskaper, skulle en betraktare ha mycket att prata om när man diskuterar framgången eller misslyckandet av ett konstverk gjort av lera. Det är Medium Specificity.

Holly Miller - Bend #14, 2014, 48 x 48 tum

Mediumspecifik i samtida abstrakt konst

Materialitet och process är viktiga för många samtida abstrakta konstnärers praktik. När man strävar efter att koppla samman med känslor och det undermedvetna, är det viktigaste att inte hindra processen. Varje medium, liksom varje typ av yta, oavsett om det är duk, papper eller metall, kräver olika behandling för att deras väsentliga egenskaper ska kunna uttryckas. Förståelsen av dessa unika egenskaper är avgörande för en abstrakt konstnärs förmåga att vara fri och att låta verket manifestera.

Holly Miller - Bulge #14, 2007, 13.8 x 13.8 tum

Grafit och tråd

Den amerikanska målaren Holly Miller skapar abstrakta bilder genom att applicera akrylfärg, grafit och tråd på ytor av canvas. Millers verk inkluderar målade geometriska former, grafitlinjer, hål som punkterats i canvasen, och strängar av spänd tråd som löper genom utvalda hål.

Ordet grafit hänvisar till mediets väsentliga egenskap, förmågan att grafiskt avbilda eller markera en yta. Millers grafitlinjer väcker en känsla av ordning, som läses som rader, notlinjer eller diagram. Tråden tillför dimension till verket. Dess unika egenskaper, som inkluderar hållbarhet, mjukhet och textur, ger en känsla av att något läggs till, skyddas eller kanske repareras.

Tenesh Webber - String Grid, 2006, 19.7 x 19.7 tum

Tråd och ljus

Den kanadensiska konstnären Tenesh Webber använder fotopapper, tråd och ljus för att skapa abstrakta fotogram. Ett fotogram är en bild som görs med material som är vanliga inom fotografi, men utan att använda en kamera. Weber sträcker tråd på en ram, vilket skapar lager av mönster, och bränner sedan den resulterande bilden på svartvitt fotopapper.

Ljus är den unika egenskapen hos det fotografiska mediet. Webbers bilder använder inte bara ljus, utan de själva besitter en känsla av luminescens, vilket förkroppsligar processen i produkten. När Webber lägger ut tråden tillåter han materialet viss självbestämmanderätt, och utnyttjar trådens vilja att krusa och böja sig och på annat sätt inte vara helt rak. Resultatet är en bild som består av ofullkomliga, ändå sammanhängande mönster, som antyder både kaos och konstnärens hand.

Jean Feinberg - P2.14, 2014, 21.7 x 12.2 tum

Papper och Gouache

Den amerikanska konstnären Jean Feinberg arbetar med material och tekniker inom måleri och collage. Hon använder hittat papper som en utgångspunkt för sina bilder, lägger det ovanpå ytan av japanskt papper och lägger till abstrakt bildspråk målat med gouache. Feinbergs arbete har en djup känsla av materialitet. Genom att lägga papper ovanpå papper, både trotsar och uppmärksammar hon pappers grundläggande egenskap, som är platthet. Gouache introducerar delikatessen hos akvareller samtidigt som den ekar det hittade pappers opacitet. Genom att arbeta i samspel med färgpaletten hos det hittade pappret, omfamnar Feinberg slumpen och låter den styra naturen av den färdiga produkten.

Var och en av dessa konstnärer skapar verk som visar på essensen av mediespecifikitet, vilket innebär att det sker ett samarbete mellan konstnärerna och de medier de använder för att skapa sina verk. Materialen och processerna hävdar sina unika egenskaper på ett sätt som gör att mediet bidrar till och fördjupar de tolkande lagren av konsten.

Utvald bild: Tenesh Webber - Diamanter, 2002, 7.9 x 7.9 tum