Kärlek i mediespecifikitetens tidsålder

Som konstälskare söker vi sätt att öka vår njutning av konst. Ett pålitligt sätt vi har funnit för att göra detta är att samtala med varandra om den konst vi älskar, att prata om vad vi tycker om, vad vi inte tycker om och varför vi känner som vi gör. Vi vänder oss till konstkritiker, historiker och teoretiker för att hjälpa oss dela våra tankar och känslor genom att ge oss språk och begrepp att använda i våra samtal, för att ge struktur åt vår dialog. Få har gjort mer för att informera hur samtida konstälskare talar om konst än konstkritikern och essäisten Clement Greenberg, mest känd för sitt tidiga stöd för abstrakta expressionister. Bland andra begrepp populariserade Greenberg idén om Medium Specificity. Tyvärr var hans definition av begreppet något svårbegriplig; något i stil med: ”Det unika och rätta kompetensområdet för varje konst sammanfaller med allt som är unikt för dess mediums natur.”

Medium Specificity – Vad Betyder Det?

Det betyder att ett konstverk kan bedömas utifrån hur väl det använder de unika egenskaperna hos sitt medium. Vad är ett medium? Det är det fysiska materialet i konsten. Om en krukmakare gör en skål av lera är leran mediet. Medium Specificity är idén att skålens framgång som konstverk beror på hur väl den utnyttjar lerans unika egenskaper, såsom förmågan att lätt formas; tendensen att krympa vid upphettning; möjligheten att färgas före eller efter upphettning; tendensen att vara mjuk före bränning och hård efter bränning; kornighet; sammanhållning; och så vidare.

Clement Greenberg trodde att genom att förstå lerans unika egenskaper skulle en betraktare ha mycket att samtala om när det gäller framgång eller misslyckande för ett konstverk gjort av lera. Det är Medium Specificity.

Holly Miller – Bend #14, 2014, 48 x 48 tum

Medium Specificity i Samtida Abstrakt Konst

Materialitet och process är viktiga för många samtida abstrakta konstnärers arbete. När man försöker nå känslor och det undermedvetna är det viktigaste att inte störa processen. Varje medium, liksom varje typ av yta, vare sig det är duk, papper eller metall, kräver olika behandling för att dess väsentliga egenskaper ska kunna uttryckas. Förståelsen av dessa unika egenskaper är avgörande för en abstrakt konstnärs förmåga att vara fri och låta verket ta form.

Holly Miller – Bulge #14, 2007, 13,8 x 13,8 tum

Grafit och Tråd

Den amerikanska målaren Holly Miller skapar abstrakta bilder genom att applicera akrylfärg, grafit och tråd på dukytor. Millers verk innehåller målade geometriska former, grafitlinjer, hål som är genomborrade i duken och strängar av spänd tråd som löper genom utvalda hål.

Ordet grafit syftar på mediets väsentliga egenskap, förmågan att rita eller märka en yta. Millers grafitlinjer väcker en känsla av ordning, som rader, stämmor eller diagram. Tråden tillför dimension till verket. Dess unika egenskaper, som hållbarhet, mjukhet och struktur, ger en känsla av något som tillförs, skyddas eller kanske repareras.

Tenesh Webber – String Grid, 2006, 19,7 x 19,7 tum

Tråd och Ljus

Den kanadensiska konstnären Tenesh Webber använder fotopapper, tråd och ljus för att skapa abstrakta fotogram. Ett fotogram är en bild gjord med material vanliga inom fotografi, men utan att använda kamera. Webber spänner tråd på en ram och skapar lager av mönster, och bränner sedan den resulterande bilden på svartvitt fotopapper.

Ljus är den unika egenskapen hos det fotografiska mediet. Webbers bilder använder inte bara ljus, utan de själva har en känsla av ljusstyrka, som förkroppsligar processen i produkten. När hon lägger ut tråden låter Webber materialet bestämma sig själv till viss del, och utnyttjar trådens benägenhet att krulla sig, böja sig och inte vara helt rak. Resultatet är en bild bestående av ofullkomliga, men ändå sammanhängande mönster, som antyder både kaos och konstnärens handlag.

Jean Feinberg – P2.14, 2014, 21,7 x 12,2 tum

Papper och Gouache

Den amerikanska konstnären Jean Feinberg arbetar med material och tekniker från måleri och collage. Hon använder funnet papper som utgångspunkt för sina bilder, lägger det i lager på ytan av japanskt papper och tillför abstrakta motiv målade med gouache. Feinbergs verk har en stark känsla av materialitet. Genom att lägga papper på papper trotsar hon och framhäver samtidigt papperets väsentliga egenskap, som är dess platthet. Gouache tillför akvarellens ömtålighet samtidigt som den speglar det funna papperets ogenomskinlighet. Genom att arbeta i samklang med färgpaletten i det funna papperet omfamnar Feinberg slumpen och låter den styra det färdiga verkets karaktär.

Var och en av dessa konstnärer skapar verk som visar kärnan i medium specificity, vilket är att det sker ett samarbete mellan konstnärerna och de medier de använder för att skapa sina verk. Materialen och processerna framhäver sina unika egenskaper på ett sätt som gör att mediet tillför och fördjupar konstverkets tolkande lager.

Utvald bild: Tenesh Webber – Diamonds, 2002, 7,9 x 7,9 tum