Ingen gräns mellan verklighet och fantasi - Katharina Grosse på Gagosian

Katharina Grosse är kanske den mest ärliga konstnären som arbetar idag. Jag säger det för att, när en dokumentärfilmare från Art21 frågade henne varför hon gör den typ av arbete som hon gör, svarade Grosse: "Jag njuter verkligen av att titta på saker, och jag vill ha något coolt att titta på, så jag gör detta för mig själv. Jag roar mig själv. Jag underhåller mig själv." Sådan enkelhet; sådan direkthet—detta är sällsynt inom samtidskonst. Genom att erkänna att kärnan i hennes praktik egentligen handlar om att göra något för sig själv, att roa och underhålla sig själv, att ge sig själv något coolt att titta på, befriar hon också oss som åskådare att slappna av kring hennes arbete. Vi behöver inte hitta mening i det, eller ens förstå det på någon annan nivå än den visuella. Det är en så generös gåva. Men det är också en bedräglig gåva, för de verk Grosse skapar är verkligen allt annat än simplistiska. Processerna och metoderna med vilka hon ger dem liv är komplexa, och de slutliga produkterna själva är mångfacetterade och lager på lager, både i sin fysiska närvaro och i sina kontemplativa aspekter. Grosse inser att så är fallet, förstås. Det citatet från ovan fortsätter faktiskt, eftersom Grosse säger att hennes process också handlar om "trick som jag spelar på mig själv eller på andra. Jag är trickster, antar jag." Hennes nuvarande utställning, Prototypes of the Imagination, som visas fram till 27 juli på Gagosian Britannia Street, London, är en elegant påminnelse om dessa dubbla aspekter av vad Grosse gör. Med ett relativt litet antal verk är den ganska enkel och rak. Eftersom de flesta av verken är tvådimensionella målningar som hänger på väggarna, är den också ganska återhållsam jämfört med de flesta av hennes andra senaste utställningar. Oundvikligen presenteras verket på ett sätt som är coolt att titta på. Det är underhållande, roligt och vackert. Ändå är denna avslappnade installation på subtila sätt också en inbjudan till en mycket djupare och mer djupgående värld. Det är ett trick, av något slag. Verket lurar oss att tro att det är precis vad det ser ut att vara, men sedan drar det oss in i en värld av magi där, som Grosse säger, "Det finns ingen gräns mellan verklighet och fantasi."

Mellan Tänkande och Handlande

De flesta åskådare känner Grosse inte så mycket för hennes målningar, utan för hennes storskaliga, skulpturala installationer. Designade för att interagera med de specifika miljöer där de visas, är hennes installationer en fest för ögonen. De ser ofta ut som grandiosa fysiska manifestationer av måleriska gester, som om abstrakta, gestural former och penseldrag har sprängt sig loss från ytan av en målning, och blivit biomorfa manifestationer av levande färg i rymden. Ibland målar Grosse på verkliga objekt från naturen eller från den arkitektoniska världen, som träd eller byggnader, och förvandlar dessa objekt med sin färg som en skönlitterär författare skapar en imaginär värld av element som är helt verkliga.

Katharina Grosse: Prototyper av fantasi, installationsvy på Gagosian Britannia Street, London. Konstverk © Katharina Grosse och VG Bild-Kunst, Bonn. Foto: Lucy Dawkins

De oklassificerbara aspekterna av hennes installationer gör att vissa människor har svårt att beskriva Grosse. Är hon en målare, en skulptör, en installationskonstnär eller en offentlig konstnär? När det gäller hur hon ser på denna fråga säger hon: "Är jag en målare, är jag en skulptör? Jag vet inte. Jag pratar med världen medan jag målar på den, eller med den, eller i den. Det sker en kollision av saker med den målade bilden. Något uppstår genom denna kollision som inte kan tas isär längre." Det är allt som verkligen betyder något om hennes arbete. Det är en kollision av element i rummet, när natur, arkitektur, process, former och färg kombineras till något vackert och nytt, och mer spektakulärt än de individuella delarna.

Katharina Grosse: Prototyper av fantasi, installationsvy på Gagosian Britannia Street, London. Konstverk © Katharina Grosse och VG Bild-Kunst, Bonn. Foto: Lucy Dawkins

Osynliga dimensioner

I Prototypes of Imagination på Gagosian verkar det som om Grosse har antagit de lärdomar hon har fått från sina monumentala installationer för att använda dem på tvådimensionella ytor. Men målningarna är allt annat än platta. Grosse har förvandlat deras ytor till illusionistiska rum där världar verkar spela en lek av kurragömma med betraktaren. Grosse säger att bilderna "komprimerar verklighetens egenskaper." Det är en träffande beskrivning, eftersom de verkar innehålla oändliga dimensioner pressade in i något som våra ögon och sinnen knappt kan rymma. Men höjdpunkten i utställningen är en massiv (212 5/8 × 822 13/16 × 104 5/16 tum) oidentifierad målning som hänger från taket. Den hänger tillräckligt långt från väggen så att betraktare kan gå bakom den, vilket ger oss chansen att betrakta dess tvådimensionella natur från båda sidor. Denna målning förklarar den dolda världen som också finns på de andra målningarna som hänger på väggarna. Och ändå hänger den också ner på golvet så att en del av den fortfarande förblir osedd.

Katharina Grosse: Prototyper av fantasi, installationsvy på Gagosian Britannia Street, London. Konstverk © Katharina Grosse och VG Bild-Kunst, Bonn. Foto: Lucy Dawkins

En enkel gest, men en så djup också—Gross visar oss bara en del av vad som finns. Vår perspektiv är nyckeln, inte bara för att låsa upp vad vi vet om dessa bilder, utan också om oss själva, om varandra, om universum. Detta kan vara vad Grosse menar när hon säger att "det inte finns någon gräns mellan verklighet och fantasi." Vår fantasi är bara en glimt av vad som ännu inte har realiserats. Det är en titt bakom bilden på en dold värld. Genom att bjuda in oss att se bortom vad som normalt är synligt, förlänger Grosse inbjudan till oss att erkänna de många dimensioner som möjligtvis kan finnas runt omkring oss. Även om detta är den enklaste och mest raka utställningen av hennes arbete på åratal, är det samtidigt ett perfekt uttryck för hennes idé, att vara människa är en upplevelse av att leva i världen samtidigt som vi också ser på världen—att vi bebor världen och interagerar med den samtidigt.

Utvald bild: Katharina Grosse: Prototypes of Imagination, installationsvy på Gagosian Britannia Street, London. Konstverk © Katharina Grosse och VG Bild-Kunst, Bonn. Foto: Lucy Dawkins

Av Philip Barcio